Den framtid, som en gång var min
Den känns nu mindre viss
Mitt eget självförtroende
Upp och ner, likt höghushiss

På höga höjder och djupa dalar
Jag ryser när jag tänker
Dessa medgångar och motgångar
Ar allt, som livet skänker

Jag ger inte upp, det vet jag
Trots att pannan går, i vägg och mur
Jag är en trött liten sate
Utan varken, otur eller tur

Jag ser in i dina vackra människoögon
Förtrollad av din vackra själ
Du hade visst redan en ann’
Så jag säger rätt sorgligt, farväl!

Farväl, till kärlek och lycka
Jag står här med mössan i hand
Två kemikalier mixas
Det smäller för tidigt ibland

Visst låter jag sur och bitter
Jag för pennan, båd härs och tvärs
Utan förklarande rader
Jag avslutar denna vers