Så var vi fast då. I detta våra livs karusell. För vissa snurrar det fortare än för andra. Karusellen tar oss runt, runt. I min värld gnisslar karusellen just nu. Många är de nätter, då jag vakande stirrar på tusen och åter tusen stjärnor, som stirrar tillbaka. Tusen och åter tusen ögon som ser mig, den gråa och osynliga människan. Vikten av att synas är så stor för oss alla. Om man på något sätt kunde fråga stjärnorna, skulle de förmodligen kunna lösa alla våra mysterier. De skulle veta vem som gjort vad och ge svar på de mest olösliga mysterier. En stilla önskan vore också, om saker kunde tala, att en leksak kunde berätta om ägaren. Tänk på alla gamla leksaker som samlats på vindar och i källare. Tänk på alla de barn som med sina små händer lekt och talat.

Vilka ord formade de i leken? Ingen vet förutom barnen och de för längesedan bortlagda leksakerna. Jag kommer ihåg mina barndoms lekar. Jag minns mitt Lego och hur jag kunde ligga på golvet i timmar. Sätta ihop och ta isär. Livets essens, att sätta ihop och ta isär. Det känns inte som om barn bygger tillräckligt med Lego idag, det känns som det är lättare att bara ta emot TV och andra medier, än att använda sin egen fantasi. Förresten så tycker jag att legot har tappat lite tjusning. När jag var barn, så var Lego inget färdigt man köpte, utan något man tänkte ut hur det skulle sättas ihop. I dag är det mesta redan färdigformat utan något som helst chans att utveckla egna idéer.

Detta speglar väl lite grann hela vårt samhälle. Allt som görs skall vara klart att nyttja så fort det kommer ur kartongen. Samhället av idag vill inte ge oss den tid det tar att börja från början. Inte ens om man är barn. Vi lever i halvfabrikatets tidevarv. Bygg din egen bokhylla med beskrivning för den händige. Detta brukar betyda i enkelhet: hyllplan, 2 gavlar, överdel, underdel och bakstycke. 26 stycken spik till bakstycket, 4 träplugg 6 mm,samt en påse med trälim. Detta brukar den händige fadern eller modern ägna sig åt precis som det legobyggande barnet. Man tittar i beskrivningen, klappar sig själv på huvudet och ler mot sitt mästerverk. Jo, jag har tillverkat mina möbler själv, jag har beskrivningen från kartongen här. I halvfabrikatets tidevarv.