Du hade ett rätt så rikt liv
men du vaknar aldrig mer
Du kan aldrig mer mig säga
Vad dina ögon ser
Aldrig mer ska dina läppar
Le mot mig, din vän
Och säga mig den sanningen
om det som kommer sen

Nu vilar du i mullen
I djupa graven din
Du tänker inga tankar
Torkat är ditt skinn
Men de samtal som vi hade
finns för evigt i mitt sinn
Så sov du lugnt, jag lever nu
I minnet kvar du finns

Det är slutet på resan
som är sorgligt för oss alla
Men man får ta sin själ och gå
När vår Gud Fader kalla
Religiös eller gudalös
Det spelar ingen roll då
Din sista färd är ensam
när du bort från livet gå

Kvar är dina vänner
som sörjer så sin vän
De tänker på dig, hyllar dig
och ger dig blommor sen
I ljust minne bevarad
i tyst och dunkel grav
Tack för alla stunder
som du till vänner gav