Om Roland Frans

Musiker, datanörd och hemmafixare. Åsikter om allt som jag vet för lite om. Och det jag har koll på, har jag också åsikter om. Hjärtat till vänster och huvudet i det.. grå.

Dammar av gamla gitarrer

Eftersom vi håller på att bygga ut här hemma och det tar lite tid, så har musiken fått ligga i träda lite grann. Inte så att man inte spelat, men det har blivit korta pass för att testa lite låtar som dyker upp i skallen. Nästan alla gitarrer ligger i sina fodral och väntar på att man ska ta upp och pilla lite. Gjorde en uppfräschning och reparation på min Epiphone Sorrento, så den är spelbar igen. Rasslet som ingen kunde hitta är borta. Visade sig vara en lödning inne i halsmicken som släppt och som förde oväsen.

Med bygget går det sakta som sagt. Min rygg vill inte som jag vill. Tre kotor i ryggen som bråkar, vilket gör att ischias visar sitt fula ansikte och jag får jäkligt svårt att böja mig ner, men jag försöker få hallen klar. Efter detta, så ska vardagsrummet få sig en duvning, så att vi slipper frysa i vinter.

Jag är lat

Jag hoppas att ni inte läser ihjäl er. Jag vet att jag uppdaterar alldeles för ofta. Det rullar på med byggerierna här hemma, gitarrerna mår också bra. Är SPELSUGEN! Skulle vilja ha ett litet akustiskt band. Lite jazziga trummor, ståbas och två gitarrer och lite kör. Skulle sitta fint det.

Uppdatera mera

2013 är året, då jag tänker försöka fixa fler spelningar än en. Två kanske. Skulle kunna tänka mig att spela på Southside igen. Det var roligt. Hade huset för mig själv i onsdags, så jag tutade igenom lite låtar, tills hunden tröttnade och försökte sjunga över mitt munspel.

Har många nya låtar i huvudet, drösvis med texter att sätta musik till. Tyvärr, så är det lite trångt här hemma än så länge, men det ska väl lösa sig.

Nytt år, nya möjligheter

Så gled då det gamla år ut snällt och trött, och in dansade det nya 2013. Första uppdateringen på länge här. Jag har för mycket tid antagligen, eller inte. Fick uppgift om inkomst för året 2012. 64500 Svenska kronor. Lär inte bli mycket mer under nya året heller. Jag är en fattiglapp. Jag äger inget mer än kläderna på kroppen och en massa reklamT-shirts och eventuellt någon gitarr och ett och annat munspel.

Jag tror jag behöver ett jobb med andra ord. Någon som kan tänkas anställa en 44-årig man som vissa dagar inte tar sig ur sängen pga av pajad rygg, knän och höft? Kan en massa, men har inte papper på något. Allt jag kan sitter i huvudet.

Spelning i Stockholm

Så var det gjort. Jag är världsberömd.. i hela Zinkensdamm. Vi kom. Vi såg. Vi spelade två extra låtar, min vapendragare Ola Clarström och jag. Förhoppningsvis så får jag lite bilder från spelningen, som jag kan lägga upp.

Det var en fantastisk, kul känsla, att stå där och försöka återge min musik. Nykter och faktiskt inte, ett dugg nervös. Vill göra det igen. Utan tvekan.
Det var meningen att vi skulle spela in det på video, men det blev inte så. Ni får helt enkelt blunda, lyssna på skivan och föreställa er mig i min svarta keps med svart skjorta, på er interna videoskärm.

Det är snett

Livet är overkligt. Livet är fullt av floskler. Här kommer förmodligen några till. Försöker twittra vidare vad som sker i världen, med andra ögon än medias. Skulle vilja vara där och göra någonting, men känner maktlösheten i vardagen. 44 år med f-skatt, utförsäkrad och duger möjligtvis till att skriva eftertänksam musik på gitarr. Tänk om människor världen över kunde sätta sig ned och bara börja om. Stanna upp och försöka förstå människorna runt omkring dem, istället för att titta på dem med förakt och illvilja. Sluta räkna människor i pengar och omsättning och värdera människoliv i just människoliv. Sluta att döma människor efter religion och hudfärg. När jag kliver upp i morgon hoppas jag att ni löst det där.